Womanity

september 17, 2010

Ever since I got ”Alien” I’ve loved the perfumes Thierry Mugler makes. Today, me and a friend were looking for a new coat for me when we passed the fragrances-section in a store. There it was, a new scent, ”Womanity”. I instictively grabbed hold of the bottle, which I may admit looked rather childish at first. But after having had a closer look at it on their website, I realised that the faceted bottle is a piece of art in itself.

As I’ve come to know, perfume smells real only when on skin so I sprayed some on my left wrist. During the day, I’ve been feeling comfortable in this new savour. This is not entirely uncomplicated, since I have developed close to a disgust for fruity, sweet, candy-like smells, like the ones made by various celebrities. But these are only the top notes in ”Womanity”, then comes the salty and wooden notes. And better up, because it succedes in combining relaxedness with sensuality. More appealing. A lot more sexier than sugary scents, still classy.

This scent has everything that I loved about Guess’ ”Gold” but feels less posh. And some of the mystique that I love about ”Alien” is there too.

Thierry Mugler, you did well!

Annonser

étudier

september 17, 2010

[ʒəɴɛɱpɑ↗ʟɑfɔnetik↘]


stigmatisera inte Sverigedemokrater!

september 14, 2010

De senaste dagarna har min brevlåda översvämmats av diverse valinformation från våra kära partier. Ett av dem var mindre välkommet, och kurvertet prydd med en blågul blomma åkte således schoff ner i soptunnan. Vad gäller Sverigedemokraterna gjorde de för övrigt ett försök till torgmöte i min stad häromdagen. Hotfulla motdemonstranter gjorde att deras partirepresantanter fick skjutsas från platsen i polispiket.

Detta är så ypperligt kontraproduktivt. I ett demokratiskt samhälle borde alla ha rätt att yttra sin åsikt. Bara genom diskussion och utbyte av åsikter kan den rasistiska debatten få det bemötande som krävs. För det är viktiga frågor som Sverigedemokraterna ställer, men deras tillvägagångssätt är oacceptabla. Trots att Sverigedemokraterna inte kan sägas ha mångfald och demokrati som kärnbudskap måste de tillåtas delta i debatter och övrigt. Allt annat skulle sätta yttrandefrihet på spel.

Somliga verkar snarare tro att man genom att stigmatisera Sverigedemokrater skulle lyckas omvända dem. Risken är snarare att de upplever sig som uteslutna från det övriga samhällets gemenskap och då blir partiet en välkommen tillflyktsort. Rädsla eller förakt gentemot dem kommer snarare stärka partiets innersta kärna. Liksom i en sekt finns där ett ovanligt synsätt som inte är etablerat och accepterat i samhället. Om medlemmarna upplever att ”omvärlden” nedvärderar dem ges partiledningen chans att spä på missnöjet och känslan av utanförskap. Alla människor, och således naturligtvis alla partier, måste inkluderas i dialogen. Först då finns möjlighet att de ställs inför en situation där alla svar inte längre är givna.


the limping boy

september 12, 2010

There is a boy on the street where I live

The morning walk is a challenge for him

limping forward on a defect leg

He could be my age, a year older or two

Each step is an effort to pull through

I see him in the mornings

He is dressed up all nice,

carrying a bag on his shoulder

and dragging himself forward

This evening he came home long after dark

I saw him through my window

Striving forward at the usual pace


Sverigedemokraternas förkastliga valfilm

augusti 27, 2010

Sverigedemokraternas valfilm är skrämmande pinsam. De har valt att illustrera det största hotet mot Sveriges ekonomi, och särskilt pensionärerna, med en hotfullt anstormande trupp burkaklädda kvinnor. Budskapet är att kostnaden för invandring går ut över andra viktiga utgifter, som pensionssystem. Sverigedemokraterna bortser helt från att Sverige, och då särskilt pensionärernas, välfärd i framtiden kommer att vara avhängig arbetskraftsinvandring. Det hänger på att skapa en bättre integrationspolitik att dessa nykomna människor kan bidra till en bättre ekonomi, och inte går arbetslösa. Poängen är att det som Per Nuder en gång kallade ”köttberget” av 40-talister, måste försörjas och för detta räcker inte alla arbetsföra infödda svenskar till.

Det är lätt att avvisa Sverigedemokraternas budskap som inkompetent och rasistiskt, men faktum är att de är ett växande parti. Höstens val får utvisa om de kommer in i riksdagen eller ej. Många som röstar på SD vågar inte gå ut med detta offentligt, och partiet har haft problem att fylla mandat i fullmäktige runt om i landet. Det är dags att lyfta fram den främligsfientliga politiken i ljuset, att syna den för att åskådliggöra dess rasistiska grundvalar. Det är ju känt att partiet velat ”rentvå” sig från den rasistiska stämpeln, men deras nya valfilm visar ju utan tvivel var de egentligen står.

TV 4 har valt att inte visa SD:s valfilm, men frågan är vad effekten av detta blir. Spontant framstår detta kanske som ett bra beslut, som kan hindra partiet från att nå ut till nya potentiella anhängare. Men, vi lever i demokrati och yttrandefrihet. Är det då inte kontraproduktivt att hindra ett parti med extrema åsikter att komma fram i det offentliga rummet? Kan det inte snarare gynna SD att framstå som ”partiet som vågar säga det som alla tänker”? De etablerade partierna måste anta utmaningen och presentera goda motargument och en hållbar integrationspolitik!


datorn -viktigare än familjen?

augusti 26, 2010

Hur många människor håller du kontakt med via datorn? Jag är säker på att de flestas sociala nätverk spänner över många fler än före facebooks tid. Sociala medier, det refereras till dem jämt och ständigt.

Just den valfrihet datorn ger oss, att välja när och med vilka vi kommunicerar, och den stora mängd tid vi ägnar åt gör det relevant att ställa frågan på vad vi på samma gång väljer bort. Uppenbarligen slösar man bort viktig arbetstid om man ägnar sig åt privatsurfing på jobbet, men det kan alltid lösas internt på arbetsplatsen. Hemma däremot, är en annan femma. Där kan alla familjemedlemmar sitta klistrade framför respektive dator. Tiden då man kunde samsas om en enda dator är sedan länge förbi.

Oförståelsen för när någon sitter som uppslukad framför datorn är stor, förutom då vi själva sitter där. Särskilt den lite äldre föräldragenerationen har svårt att föra en konversation samtidigt som de ”kollar sin mail”. Denna omfattande fritidssysselsättning sker på bekostnad av relationerna inom familjen, skulle jag vilja påstå. Att se en film tillsammans, har upphöjts till att ”umgås”.

Samtidigt är Internet fantastiskt, och det är ett otroligt verktyg för kunskapsinhämtning. Däremot tror jag att sociala medier gör det allt svårare att ägna sig åt seriöst arbete när man väl sitter vid datorn. Det är åtminstone min erfarenhet. På samma vis kanske alla de vänner som finns tillgängliga på diverse communities lockar mer än din familj, som ändå sitter hemma framför sina laptops de med.